Lycka ger framgång

Shawn Achors bok The happiness advantage utgår från idén att framgång inte föder lycka, utan att det i själva verket är lycka och välbefinnande som driver framgång. Denna tanke är värdefull för alla ledare, men särskilt för en projektledare som ska hålla ihop ett team under press, deadlines och ständiga förändringar. När du använder bokens principer i ditt ledarskap får du inte bara mer motiverade medarbetare utan också ett projekt som flyter smidigare och når sina mål med större kvalitet.

Som projektledare kan du först och främst arbeta med din egen inställning. Achor visar att en positiv hjärna är mer kreativ, mer motståndskraftig och snabbare på att se lösningar än en stressad och negativ hjärna. Det betyder att ditt eget humör och din energi smittar av sig på teamet. Om du aktivt tränar dig på att se framsteg i projektet, att uppmärksamma små segrar och att påminna om vad som faktiskt fungerar, så skapar du en miljö där medarbetarna känner att deras arbete ger mening. Den sortens positivitet leder till högre engagemang och minskad risk för utmattning.

En annan av bokens viktiga principer är att styrkan i våra sociala relationer är en av de största framgångsfaktorerna. För en projektledare innebär det att relationerna i teamet är minst lika viktiga som planering, budget och tidsscheman. Du kan använda Achors tankar genom att aktivt odla en kultur där människor hjälper varandra, firar varandras framgångar och känner sig trygga i att ta upp problem. När teamet är präglat av tillit blir det lättare att hålla fokus även under perioder av hård press.

Achor betonar också betydelsen av vanor och små dagliga handlingar. Det kan översättas till projektledarens vardag genom att du hjälper medarbetarna att etablera rutiner som gynnar både produktivitet och välmående. En kort gemensam reflektion i början av veckan, där ni lyfter fram vad som gick bra förra veckan, kan fungera som en kollektiv påminnelse om framsteg. Att uppmuntra teamet att skriva ner tre saker som fungerar eller att medvetet uppskatta varandras insatser bygger den positiva spiral som boken beskriver.

I projektmiljöer uppstår ofta oväntade problem. Här blir Achors idé om att en positiv hjärna ser fler möjligheter särskilt relevant. Du kan använda detta genom att träna teamet på att omformulera utmaningar till frågor om vad de kan lära sig eller vilka alternativa vägar som finns. Det betyder inte att du förnekar svårigheter, utan att du visar vägen till ett konstruktivt förhållningssätt. På det sättet blir motgångar inte stoppklossar, utan tillfällen att växa.

Projektledarens roll är också att hålla ihop helheten och driva framåt. Genom att ta fasta på bokens budskap kan du se till att drivkraften inte bara bygger på rädsla för deadlines eller press från uppdragsgivare, utan på en inre motivation hos teamet. När människor upplever positiva känslor kopplade till sitt arbete ökar deras uthållighet, kreativitet och precision.

Att använda The happiness advantage som projektledare handlar alltså inte om att strunta i resultat eller bortse från problem, utan om att skapa en miljö där teamet kan prestera på topp just därför att de mår bra. När du integrerar bokens principer i din ledarstil får du både bättre siffror och ett starkare team, vilket i längden gör dig till en mer framgångsrik ledare.

Uppmana till pauser

Som projektledare har du inte bara ansvar för att projektet går framåt och når sina mål, utan också för att teamet klarar resan dit. Ett vanligt misstag är att tro att hög fart och starkt fokus står i motsats till att ta pauser. I själva verket är det tvärtom: utan regelbunden återhämtning riskerar både tempo och kvalitet att sjunka. Därför behöver du som ledare aktivt uppmuntra medarbetarna att hitta balansen mellan koncentrerat arbete och nödvändiga andningshål.

Ett sätt att göra det på är att prata öppet om värdet av pauser. När du som projektledare visar att du själv prioriterar korta avbrott signalerar du att det är okej att inte alltid vara ”på”. Du kan exempelvis nämna i möten att du tar en promenad för att rensa tankarna eller stänger ner mejlen i tio minuter för att samla om fokus. När ledaren föregår med gott exempel blir det lättare för medarbetarna att följa efter utan att känna skuld.

Det är också effektivt att bygga in pauser i arbetsrytmen på ett naturligt sätt. Du kan strukturera längre möten med korta bensträckare, eller föreslå att vissa diskussioner sker under en promenad istället för runt ett konferensbord. På det sättet blir återhämtning en del av själva arbetsprocessen i stället för något som konkurrerar med arbetet. Många projektledare upptäcker att gruppen blir mer kreativ när hjärnan får tid att bearbeta information i bakgrunden.

Ett annat verktyg är att hjälpa teamet att förstå skillnaden mellan uthållig prestation och kortvarig ansträngning. Om alla springer på i hundra procent utan paus bränner de snabbt ut sin energi, men om de växlar mellan fokuserade arbetsblock och korta vilostunder kan de hålla ett högt tempo mycket längre. Att prata om det som en träningsfråga, där kroppen och hjärnan behöver både belastning och återhämtning, kan göra det tydligare varför pauser är en del av effektiviteten, inte ett avbrott från den.

Du kan också påminna om att återhämtning ser olika ut för olika personer. Vissa vill gå ut och ta frisk luft, andra vill småprata en stund, och några föredrar tystnad och en kopp kaffe. Genom att uppmuntra medarbetarna att hitta sina egna sätt att ta paus visar du respekt för individuella behov och stärker känslan av att teamet har en kultur där välmående är viktigt.

En viktig aspekt är att avdramatisera tidspressen. Det kan handla om att förklara att det inte är antalet timmar vid skrivbordet som avgör resultatet, utan hur kloka beslut som fattas och hur väl arbetet håller i längden. När du som ledare sätter fokus på smarta prioriteringar och hållbara arbetsmetoder istället för ständig närvaro, skapar du utrymme för pauser utan att projektets framdrift tappar fart.

Till sist handlar det om att bygga en kultur där det är normalt att ladda om. När teamet ser att pauser leder till ökad klarhet, färre misstag och mer energi blir det självförstärkande. Medarbetarna vågar då själva värna om sin arbetsrytm och du som projektledare kan känna dig trygg i att projektet inte bromsas upp av korta avbrott, utan tvärtom hålls levande och fokuserat genom dem.